Klimatnyttiga produkter som bygger framtiden

Trä är ett mångsidigt material och det enda förnybara byggmaterialet. Det är dessutom ett av de starkaste materialen i förhållande till sin vikt och lämpar sig därför väl för byggande. Träkonstruktioner brukar karakteriseras av en kombination av egenskaper som tillsammans ger bästa möjliga bärförmåga, värme-, ljud- och fuktisolering, brandmotstånd samt lång livslängd.

Genom att öka andelen trä i byggandet kan användningen av byggmaterial som inte kommer från förnybar råvara minska. Träbaserade produkter och dess tillverkning genererar en mindre mängd växthusgaser än alternativa material för att uppnå samma funktion.

EU:s långsiktiga plan för en konkurrenskraftig ekonomi och att vi samtidigt ska bli klimatneutrala 2050 kallas Roadmap 2050 och utgör en långsiktig strategisk vision för att minska utsläppen av växthusgaser. EU-kommissionens vision beskriver sju huvudsakliga strategiska byggstenar, där en viktig del är ”utnyttja fördelarna med bioekonomi fullt ut och skapa viktiga kolsänkor”. Andra viktiga delar i strategin är en ökad energieffektivitet, däribland nollutsläppsbyggnader, samt en övergång till förnybara energikällor.

Här har byggsektorn stora möjligheter att på både lång och kort sikt reducera utsläpp av koldioxid genom val av material och konstruktioner med låg klimatpåverkan. Att öka användningen av träprodukter i byggnader och anläggningsprojekt är en del av lösningen eftersom bidraget till temporära kolsänkor därmed ökar. Den minskade klimatpåverkan som uppstår när långlivade produkter i trä används i samhället, såsom i en byggnad, redovisas i internationell klimatrapportering under begreppet Harvested Wood Products, HWP.

Tillverkning av olika byggmaterial

Under de senaste två decennierna har det i Europa skett en snabb utveckling av trä i byggkonstruktioner. Det är ett resultat av EU:s byggproduktdirektiv som från 1994 implementerades i medlemsländernas bygglagstiftning. Detta har sedan ersatts av byggproduktförordningen, Construction Products Regulation, CPR, som har samma syfte som föregångaren.

Övergången till funktionsbaserade bestämmelser gjorde det möjligt att uppföra även större byggnader med träbaserade system. Avsikten med dessa var att främja den tekniska utvecklingen och ett mer kostnadseffektivt byggande genom att tillåta olika lösningar för att uppnå en föreskriven funktion. Bland annat ersattes förbudet mot brännbara material med de funktionsbaserade bestämmelserna. Därmed blev det möjligt att bygga höga hus i trä.

Att tillverka sågade trävaror kräver mycket lite tillförd extern energi förutom energi från de egna biprodukterna, som bark och spån. Den huvudsakliga energianvändningen för sågverksindustrin sker i samband med torkning av virke. Där används cirka 80 procent av all energi. Omkring 10–15 procent av energiåtgången är el till sågutrustningen, och resten är till belysning och värme av byggnader. Av energin till torkarna är 80 procent värmeenergi och resten el för att driva fläktarna. Merparten av sågverken producerar värmeenergin på sågverksområdet, i egen panna eller panna som ägs av exempelvis ett energibolag.

Vid tillverkning av andra byggmaterial utgår man från ändliga råvaror. Både utvinning och bearbetning kräver energi, ofta i mycket stor omfattning och av fossilt bränsle. Vid tillverkning av cement och stål sker stora utsläpp av koldioxid. Tillverkning av cement frigör dessutom bunden koldioxid från den kalksten som utgör råvaran. Alla byggmaterial som kommer från dessa processer ger därför ett högre klimatavtryck, så kallad ”Carbon Footprint”.

Regeringen avser att införa krav på att byggherren ska upprätta och lämna in en klimatdeklaration efter uppförandet av ny byggnad från den 1 januari 2022.

Klimatdeklarationen ska baseras på en livscykelanalys, LCA, och de metodanvisningar som utvecklats inom det europeiska standardiseringsorganet European Committee for Standardization, CEN, på mandat kopplat till byggproduktförordningen, CPR. För de byggprodukter som omfattas av CE-märkning kan det i framtiden bli krav att inkludera en miljödeklaration i prestandadeklarationen som är en del av CE-märkningen, produktmärkning för Europeiska unionens inre marknad. Den livscykelanalys-metodik som används för miljödeklarationer av byggprodukter, är kompatibel med den som gäller för alla byggnadsverk och kan därför användas för att upprätta miljö- eller klimatdeklarationer för hus eller olika anläggningsprojekt.

LCA-beräkningar som följer CEN:s metodanvisningar ger ett mått på utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser för en produkt eller aktivitet och hjälper användaren att göra val med minsta klimatpåverkan. I LCA-beräkningarna beaktas att kollagring i trä ger negativa tal för att producera en träbaserad produkt. Det beror på att koldioxid är bundet i det ursprungliga trädet och de utsläpp som sker i samband med avverkning, transport och bearbetning är små i jämförelse med inlagrad kolmängd. Samma mängd biogent bundet kol kommer sedan att släppas ut i slutskedet av livscykeln. Detta resulterar i att det totala utsläppet enligt CEN:s LCA-metodik alltid blir noll när en hel livscykel beaktas, det vill säga ingen hänsyn tas till den positiva klimateffekten av det kol som finns i trä som lagras i byggnader under en längre tid. För att få med detta måste LCA-beräkningarna kompletteras med sådana uppgifter. Ett sätt att göra detta är att följa samma metodik som används i internationell klimatrapportering.

Vasaplan, Umeå.

Trä ersätter andra byggmaterial och sänker koldioxidutsläppen

Trä kan ersätta andra byggmaterial i många konstruktioner och ge samma funktionalitet. Ett sådant materialsubstitut kan innebära påtagligt minskad koldioxidbelastning när trä ersätter material vars tillverkning kräver fossila bränslen och orsakar höga emissioner av koldioxid. En studie visar att om träprodukter ersätter andra byggmaterial i byggnader finns en uträknad genomsnittlig ersättningsfaktor på 2,0 ton koldioxid per kubikmeter, m³, trämaterial, vilket i en industriellt producerad lägenhet i lättbyggnadsteknik med trästomme ger cirka 20 ton koldioxid. Produktionsfasen och därmed materialval får en allt större betydelse och då är substitueringen viktig.

Träprodukternas miljöeffektiva livscykel och kretslopp

För trä finns det tre kretslopp – ett där man återanvänder produkten eller komponenten, ett där man återvinner värme eller energi ur produkten, och ett som cirkulerar trämaterialets beståndsdelar via naturens kretslopp.

Figur 12  Träprodukters kretslopp
Kretsloppet består av två delar. Det ena är skogens, det andra är produkternas. Skogen får sin livskraft från solen. Genom fotosyntesen fångas solenergin upp och omvandlas tillsammans med koldioxid, CO₂, till näring för de växande träden. Skogens produkter innehåller kol, C, som fångats upp av träden i form av koldioxid. I produkternas kretslopp ingår återanvändning, reparation och återvinning. När dessa produkter är färdiganvända frigörs koldioxiden till atmosfären när avfallet förmultnar eller återvinns som bioenergi. Koldioxiden fångas upp på nytt av träden och omvandlas till näring och nya byggstenar för trädens tillväxt.

Det kortare kretsloppet ser vi exempel på både i byggindustrin och i transporter och förpackningar. Fönster, dörrar och virke kan återanvändas liksom lastpallar, förpackningar och kabeltrummor. I samtliga fall finns det en organisation för att tillvarata produkterna och att hitta nya användare.

Figur 13  Miljötrappan. 

När träprodukten inte längre kan återanvändas eller materialåtervinnas, till exempel som träbaserade skivmaterial, utgör den fortfarande en värdefull och klimatneutral energikälla. Den energin är koldioxidneutral och är i själva verket lagrad solenergi.

För att klimatoptimera träanvändningen bör detta då ske i en viss ordning som illustreras av miljötrappan för trä, se figur 13. Vid val mellan olika användningsalternativ ska alltid det alternativ väljas som ger längst användningstid, således står högre upp på miljötrappan. Att direkt använda avverkad skog för energiproduktion är därför inte optimalt om det finns andra möjliga alternativ. Endast de biprodukter som det inte går att göra produkter av ska användas som bränsle och då ersätta energi från ändliga fossila bränslen. Det är viktigt att konstatera att trä aldrig behöver lämnas till deponi.